Just nu sitter jag på Newark airport och väntar på att få boarda planet. Vi kommer att flyga över natten, landa på island imorgon bitti och sedan kommer jag vara framme i Danmark runt 1-2 på förmiddagen. Jag hoppas jag kan få sömn på planet... trött är jag i alla fall efter att ha jobbat hela dagen ;) Nu är äventyret slut. Jag är nöjd med mig själv, men det är så synd att man inte alltid kan styra saker och ting för jag önskar att allt hade varit annorlunda. Men det här gör mig starkare och jag kommer bli lyckligare.


Innan jag åkte såg jag till att fota den här vackra varelsen.

3 dagar kvar. Det känns vemodigt, såklart, men samtidigt finns det inget som är bättre än hemma.

Igår var det en lång dag. Jag åkte och selade ut Fawkes på Poconos då han startade i division 2 av PASS (Pennsylvania Sire Stake). Hemma är han hingstig och skrikig, i paddocken var han som en hundvalp och hur bra som helst. Sådana hästar uppskattas. Han gjorde ett bra lopp som trea, men han gör alltid sitt bästa. Hans mor, Up Front Peg, är faktist halvsyster till Pearsall Hanover.


Fawkes

Idag har jag inte gjort många knop, efter att stallet var gjort i förmiddags så har jag lagat mat och sett på film. Jag älskar hur de här i amerika har som "filmautomater" där man kan hyra sin film för endast en dollar!!! För filmälskare som mig är det ju oslagbart. Det är väl lite det jag får fördriva tiden med tills jag åker hem. Jobba, se på film, sova, äta. Det fungerar det också ;) Jag ska se till att njuta av jobbet och mina hästar ända till slutet, jag lovar.

Ta hand om er

Här har ni en som är ledsen för den rikitgt kassa uppdateringen! Men det har varit så himla mycket på jobbet. Vad som har hänt sedan sist:

1) Min Quiche Lorraine har kvalat 2 gånger och ska starta imorgon
2) Min Acadian har kvalat 1 gång
3) Min Customary fick efter 4 kval, äntligen göra sin första start där hon blev femma, sprang 1.59 och alltså fick pengar! Det är kanon för att vara henne, det virriga monstret skötte sig perfekt.
3) Min hingst Lemon Ice har blivit såld så numer har jag bara 3 hästar
4) Jag selade ut Too Busy To Care på Meadowlands, där hon vann (och jag hade noll koll på hur dopingkontrollen gick till...)
5) Jag följde med till Poconos där jag fotade och skaffade en Pennsylvanialicens
6) Vi hade en trevlig barbeque i stallet
7) Jag har haft dagar då jag haft babyrace på morgonen och starthäst på kvällen (trots dessa långa dagar så är det roligt!)

Det är väl vad jag kan komma på just nu. Som jag skrev, så startar Quiche Lorraine på Meadowlands imorgon! Jag tror att hon är helt redo för detta och jag är väldigt exhalterad! På lördag så ska jag paddocka Fawkes på Poconos, det ska också bli roligt.


Quiche Lorraine larvar sig

Men vet ni vad? Om en vecka så åker jag faktist hem igen. Det har inget med jobbet att göra, jag älskar att arbeta här för jag får verkligen göra vad jag älskar med denna sporten: ta hand om fina hästar, köra dem och sen vara med och tävla dem. Det har bara inte blivit rätt för mig här rent socialt, vilket har lett till att jag längtar hem alldeles för mycket för att det ska vara värt att stanna.

Här sitter jag och laddar inför morgondagen. Hela 7 hästar ska till Meadowlands imorgon och jag ska följa med min Customary som ska kvala. På morgonen är det baby race (kval för 2-åringar) och kval för övriga hästar. På kvällen har vi sedan 3 starthästar! En utav dem är en 2-åring och hon är alltså den första av stallets 2-åringar som tävlar på riktigt. D'orsay heter hon och är en avkomma efter Hambletonian Oaksvinnaren Danae! Hon är en liten liten travare med en gång som en stor häst och det ska bli spännande nu när det blir allvar för de små.


D'orsay på promenad med sin skötare efter ett träningspass

Hallå där! Dags för en uppdatering från amerika. Dagarna har varit längre när jag har haft en extra häst. Nu är jag tillbaka med mina fyra, men det är ändå alltid något som behövs göras, så dagarna blir långa ändå... Idag fick vi städa lite, vilket var välbehövligt. Att ha ordning på grejerna är viktigt, både för det estetiska och praktiska.

Har jag tur har jag ett par 2-åringar som snart är kvalklara! Det är otroligt många i stallet som har kvalat och även gjort det med bra resultat. Hittills har vi ingen som inte har klarat det, och det är bra jobbat måste jag säga. Det ska bli väldigt intressant eftersom att vi inte har baby race på samma sätt hemma, och det därför är en helt ny upplevelse för mig.

Nöjesfältet Six Flags har besökts i helgen. Det är något jag verkligen rekommenderar för er som besöker New Jersey. Liseberg kan slänga sig i väggen ;)

Jag blir alltid glad när jag har tid över och kan dokumentera träningspass. Detta är, som ni slaviska bloggläsare säkert känner till, Quiche Lorraine som sträcker ut i en fantastisk trav. Hon är en mycket feminin, vacker, envis, en aaaaning hetlevrad och snabb avkomma efter Viking Kronos. Lite typiska drag som han lämnar? Jag har förvisso bara mött en, men från vad jag har sett på bilder och hört från andra så stämmer det ganska väl. Vad tycker ni?

Nu har även säsongen inletts för 2-åringarna i stallet och i övriga USA. 4 av våra småttingar har nu kvalat och alla har de gjort det på ett jättebra sätt. I lördags blev det två (nästan tre) "vinster" där Lightning Storm (e: Donato Hanover) var snabbast av dem på 2:00.4. Till svensk tid översatt är det en mile på 1.14,6 och enligt Travronden gick sista 400 i 1.10-1.11-fart. Det är ganska fantastiskt när man tänker efter hur snabbt de springer... För det är dessa tider alla 2-åringar måste springa för att vara med och kämpa om pengarna.

Det är precis som alla säger skillnad mellan Sverige och USA när det kommer till tidiga hästar. Bäbisarna här ser mer ut som 3-åringar i Sverige. Givetvis finns det undantag men man kan inte låta bli att tycka det är lite häftigt - men även lite oroande. Det är så många faktorer som fått det att bli så här. Avel, hormoner, träning, snabba banor, foder, eller vad är den avgörande faktorn? Så länge det inte blir än mer extremt behöver vi nog inte vara oroliga. Jag måste ju tillägga att det finns många många tränare som är måna om sina 2-åringar och inte pressar dem mer än vad de klarar av. Det är nog där nyckeln ligger, till att få fram en stor mängd travare som håller och tjänar pengar istället för att bara få fram en enda kanon (som var den enda individen som höll för trycket att springa 56 för tidigt)...

Jag försöker i alla fall att underlätta så mycket som möjligt för mina 3 bäbisar, De växer och de behöver all hjälp de kan få medans de samtidigt måste träna och prestera för att klara konkurrensen på banorna.


Grace Happens (Yankee Glide - Celebrity Lady) var en av de fyra som har kvalat

Melrose Abbey (Muscles Yankee - Real Live Woman) när hon tränade häromdagen

Det har varit en ganska rolig helg. I fredags så selade jag ju ut Matrix på The Meadowlands. Det var riktigt spännande och härligt att äntligen få göra det. Tyvärr gjorde han ingen extraordinär prestation, men stallets andra hästar gjorde det bra. Jag var hemma i sängen runt 11 och då var jag riktigt trött. Eftersom att lördagen inte hade några hästar på schemat då det är många som är iväg, så unnade jag mig att sova till 5! Det var härligt kan jag lova. Dagen flöt på bra med teamwork och 2 egna hästar att joggar.

På kvällen åkte vi till Chesterfield Inn, där vi åt och drack gott. Det blev en sen kväll och vid nio i morse var jag i stallet för att mocka och släppa ut hästar. Efter det har jag inte gjort något vettigt alls, för det har jag inte orkat.

Jag har varit hund- och kattvakt hela helgen också. Det har varit mysigt med lite sällskap.

Imorgon ska jag upp och fodra vid 4, så då är det slut på sovmorgon... men jag ska inte klaga, för på onsdag kommer faktist min pojkvän hit och förgyller min vardag!

Ps: Det blev galopp för Mary detta kvalet också... bara att ta nya tag.

Nu var det alldeles för länge sedan jag skrev något här, men lusten har inte riktigt infunnit sig.

Denna veckan så ska jag få sela ut en jobbarkompis häst på The Meadowlands! Det är på fredag kväll och det ska bli så kul att inte bara kvala. Mary kvalade förra torsdagen, men fick en retlig galopp... imorgon försöker hon igen, men denna gången följer inte jag med då vi har alldeles för mycket jobb att göra och vi är två hästskötare fattiga. Men jag kommer nog få en trevlig dag ändå, endast joggare imorgon...

Sommaren är verkligen här nu. Vi har runt 98-100F vilket kan översättas till 37 grader. Tydligen brukar inte denna värmen komma förrän mitten i sommaren, så det kommer nog bli en lång säsong... för det är ganska olidligt att jobba i den värmen. Som tur var är vi som oftast klara runt 2 då det blir som varmast.

Naturen är vacker här. Det är grönt överallt, blommorna luktar och djuren låter för fullt - allt från fåglar till insekter. När man joggar på sandbanan på förmiddagen är det riktigt härligt att lukta på naturen och bara njuta av att sitta bakom en häst. Finns inte många saker som slår det ;)

Idag har jag unnat mig en riktigt riktigt lat dag. Vi åkte så att vi var i stallet till 7. Vi var klara lagom till 11 då vi tittade live på Elitloppet. Hade gärna velat vara där, men detta året slår nog USA högre ;) Väl hemma så har jag inte gjort någonting alls förutom att vila, titta på film och redigera lite bilder. Kameran var med till stallet och där tog jag lite bilder. Här nedanför ser ni fina Acadian, som man verkligen ser att hon har Credit Winner i blodet - tycker jag! Morfar är Pine Chip men det tycker jag inte syns lika tydligt.

Jaaaa, här har ni vårat "kollektiv"! Visst ser det sådär typiskt amerikanskt ut? Det är kanske inte det fräschaste huset jag har bott i, men jag bryr mig inte för det är mysigt och helt perfekt. Jag bor på andra våningen, på höger sida i bilden.

Äntligen lördag kväll! Imorgon har jag sovmorgon till halv sju, fy vad skönt det ska bli. Den här lördagskvällen verkar inte innehålla så mycket action, det blir nog film och sömn.

Jag är lite småbesviken på mig själv. Ni som känner mig vet nog hur jag kan oroa mig för minsta lilla, och när det gäller jobbet så hatar jag när jag glömmer något eller gör något fel. Idag var det en ruskigt enkel sak som bara gick fel. Ingen big deal egentligen, inget som någon kommer tänka på imorgon, men jag vill verkligen göra mitt bästa hela tiden. Så därför blir jag arg på mig själv. För att det är en sådan där småsak som kan få mitt arbete att bli mindre uppskattat. Men jag får försöka sluta med det här, det hjälper inte mitt självförtroende alls. Alla kan vi göra fel, ingen är perfekt och huvudsaken är ju faktist att jag försöker att göra mitt bästa, att göra rätt och att lära mig nya grejer.

Min Mary har gjort många glada idag. Hon klarade sitt kval på ett jättebra sätt och tiden blev 2 minuter (dvs 1.14,6 i svensk tid). Hon var sist i mål men hon skötte sig perfekt och det är huvudsaken just nu. Bara det att hon var lugn och inte helt flippad betyder väldigt mycket. Med lite mer träning hemma, självförtroende och fler kval kan det här nog bli jättebra. Jag är så glad! (På något sätt känns det som att bloggen har handlat mest om Mary! Haha. Men hon är min enda 3-åring så kanske är det därför)

Det enda dåliga idag har varit vädret, om man nu får klaga. Det är nu i alla fall 90 Fahrenheit, dvs 32 grader celsius i ganska fuktig luft. Jag ska i all fall sitta inne och kika på race från Meadowlands idag, vi har tre hästar från stallet som startar.

Ursäktar en aning för min bloggfrånvaro. Blogg.se har inte fungerat i min webbläsare på ett par dygn, konstigt nog, och eftersom att jag har varit trött så har jag inte orkat lösa problemet.

Jag har haft ett par väldigt sköna dagar på jobbet, med endast joggare. Vädret har varit kanon. Nästan lite för bra, idag så bara rann svetten om mig. Jag var klar tidigt med allt jobb, men var inte ifrån stallet förrän 4 då jag har packat åt Customary. Imorgon är det på riktigt, då ska hon kvala. Jag är nervös, men det känns ändå bra. Denna gången, när allt inte längre är nytt, så har jag koll på det mesta och när hon nu var så duktig förra gången så har man lite förväntningar. Jag hoppas inte det är något negativt bara, att allt går helt åt skogen.

Om hon klarar detta kvalet så kommer hon nog att kvalas en gång till. Tränaren som jag jobbar för kvalar gärna två gånger för om de tex galopperar i första starten, så behöver de inte kvala om en gång till. Här i USA så måste de kvala om ifall de galopperar eller bara är allmänt usla. Har du två kval, då kan du tex galoppera i två starter innan du måste kvala igen. Väldigt förvirrande om du är från Sverige, men ändå inte komplicerat.

Go Mary!