Jag lever! Meeeeeen nu börjar det kännas i magen inför besöket på ambassaden på tisdag. Är så nervös & jag hoppas inte jag har gjort något slarvfel på ansökan (vilket det känns som att jag har...) och att alla referensbrev duger bra, samt alla andra tusen dokument. Och att de inte grillar mig allt för hårt. Det känns ändå som att båda Ida och jag är GRYMT förberedda för det här. Jag lär inte uppdatera igen förrän tisdag kväll. Känns en aning onödigt att sitta här och skriva meningslösa inlägg. HÅLL TUMMARNA!

Vet ni vad? Nu har jag nått slutet av processen och jag kan inte göra så mycket mer än att samla ihop papper, diverse bevis och hålla tummarna. Mycket viktiga papper ska med till ambassaden där vi även ska bevisa våra band här hemma (så att vi inte är sådär oärliga och stannar kvar när vår tid har gått ut...) osv. Jag och Ida fick en tid den 5 April kl. 08.00, alldeles för långt fram om ni frågar mig! Vi hinner ju åtminstone förbereda oss väldigt väl.

Ett hett tips, eller snarare en funderare ni borde ta er tid till om ni någonsin vill åka till usa i annat syfte än att shoppa - var RIKTIGT säker på att ni verkligen vill göra den där saken i USA. För jag kan lova er - om ni inte vill det tillräckligt mycket så klarar ni aldrig av visumansökan ;) Har idag varit väldigt irriterad över hela situationen. Det känns som att vi redan har ordnat med 1000 saker och att lika många kvarstår. Dessutom tar det 100 år och allt måste vara perfekt. Idag har jag och Ida i alla fall fixat personbevis med alla relationer och ett "passfoto" efter exakta mått och regler. Nu hoppas jag verkligen att vi kan skicka iväg ansökan på tisdag eller så. Trevlig helg!

Helt plötsligt så har jag blivit jättenervös! Nervös över hur jag ska klara mig utan mina nära och kära under så lång tid och nervös för att något ska hända. Tror att man har börjat inse hur annorlunda allt kommer bli. Jag är även nervös för att det börjar närma sig. Jag vill till Florida och jobba nu! Jag vill lära känna de hästar jag ska ha hand om och komma igång med en spännande tävlingssäsong & göra andra roliga äventyr på vår fritid.

Idag har det gått framåt, äntligen. Jag har nu betalat alla avgifter (inte billigt vill jag lova...), fixat ett dokument som skulle skrivas på & så har jag godkänt min "placering". Nu väntar jag bland annat på papper som ska fyllas i till ambassaden med all min erfarenhet. Så, ett steg framåt.

Stay tuned... jag lovar att bloggen blir mycket mer intressant när (om) jag väl kommer iväg ;)

Nu när det är helg så är vår hjälpande hand ledig. Det är jättejobbigt att vänta! Jag vill ha de nya dokumenten nuuuu så att det kan komma iväg & så vi får tid på ambassaden snart. Vår arbetsgivare sade det att vi nog kommer hinna vara i Florida i ett par veckor i alla fall... så ju fortare det går med visumet, desto längre får vi vara i Florida innan vi drar norröver.

Här kan ni kika på stallets Facebooksida. Finns en hel del bilder :) Förstår ni att jag längtar?!
http://www.facebook.com/pages/Team-JC-Stable/179461206032

För att ni ska få en uppdatering, så kan jag säga att det går framåt! Jag har precis avslutat en telefonintervju som man genom denna organisationen måste göra för att faställa sin nivå på engelska. Har varit sjukt nervös & minuterna innan hon ringde var inte roliga. Men det gick så mycket bättre än jag vågats hoppas på, hon sade att min engelska var "very good" och nu återstår "endast" de sista papperna... som ska vara riktigt jävla jobbiga tydligen.

Vill hoppa och skrika och skratta, nu är ansökan skickad! Nu kan jag bara hålla tummarna att allt blir godkänt osv. Jag kommer garanterat logga in varje dag för att se status... IIIIH!

Eftersom att det går framåt med visumansökan så tänkte jag skriva ett första inlägg här! (trots att layouten inte är klar!) Nu ikväll fick jag min sista av två referenser. Imorgon ska jag skriva ut, skriva på och scanna in det sista dokumentet som behövs. Det betyder att jag förhoppningsvis kan skicka iväg min ansökan imorgon :D Jag håller tummarna på att även Ida och Ellinor blir klara så att vi kan skicka iväg den samtidigt.

Nu börjar det alltså kännas mer verkligt. Nyss kändes det tungt med alla papper hit och dit, och det kändes inte som att man kom någon vart alls. Det återstår ju ett besök på ambassaden i Stockholm och en telefonintervju för att faställa min nivå på engelska... men det är nog bara småsaker!

Vill att tiden ska gå riktigt fort nu!