Jag har fått en del förfrågningar om varför jag har gjort denna resa och hur jag gick tillväga.

2000, mer exakt i slutet av Maj, då Victory Tilly vann elitloppet så blev jag frälst i travet. Jag var 11 år gammal och min farmor och hennes man ägde ett par travhästar. Jag började att spara, läsa och klippa i deras Travtidningar. Jag läste på om olika stammar, vilka hästar som sprang i de stora loppen och jag var sådär extremt nördig som man var i den där åldern när det kom till hästar.

Jag red på ridskola, men när jag var 13 år fick jag börja vara hos en travtränare. Där red jag en häst som hette Mulle Milo, han blev mitt allt. Han var en travare i ponnymått som var allt annat än en talang på banan. Förutom honom så hade jag några till passhästar som jag älskade över allt annat. Dessa borstade jag mest på, och var med när de startade på banan. Det var här som jag fick drömmen om att åka till USA och jobba när jag blev stor.

Efter det så har travintresset alltid funnits hos mig, jag har nördat mig väldigt mycket från och till. Jag gick på naturbruksgymnasium, och hösten 2007 hade jag hoppat av skolan och gjorde praktik hos en tränare på Kalmartravet. I januari 2008 fick jag en anställning hos en annan tränare. Där slutade jag i maj 2009, för att göra klart skolan. Nu i vinter så började jag bli rastlös. Min vän som jag är här med, Ida, hon har varit i USA en gång förut. Jag mejlade ett par tränare och frågade om de behövde en hästskötare, och jag berättade givetvis lite om vad jag hade gjort tidigare. Svårare än så var det faktist inte att få jobb. Svenska hästskötare är väldigt eftertraktade, och det är inte heller något måste att du har hållt på med just trav tidigare. Bara du kan hästar och vill lära dig så finns alla chanser i världen.

Oftast kanske man hittar dessa jobb genom kontakter, men en nogrann sökning på internet kan ge ganska mycket. Och bara för att en specifik tränare eller ryttare inte söker någon, så kan man alltid fråga om de i sin tur vet om någon. Hästfolk känner hästfolk. Det var så Ida fick sitt jobb (även om hon tänkt mejla de vi jobbar för nu). För oss var den jobbiga grejen ett visum! Vill du jobba inom europa så blir det givetvis mycket mycket lättare. Det är dessutom jätteviktigt att ni är noga med vad för lön och avtal ni får. Speciellt inom ridsporten finns det många som aldrig betalar dig lön, eller annat än fickpengar. Letar man noga, så hittar man de som är seriösa. Att försöka höra med någon som har jobbat på ett ställe tidigare är en bra idé.

Åter till mig. Jag har ingen aning om det är detta jag vill göra i framtiden. Det enda jag vet är att om jag jobbar med det, så vill jag göra det hos bra tränare med bra hästar. Annars känns det inte värt det. Jag är en sådan pass stor travnörd att jag vill leva ut allt man kan. Vill man så går det.

Detta var min historia, och lite tips på vägen.

Klockan är tio här nu, och jag är nyss hemkommen ifrån biografen. Vi beslutade oss för att gå och se på en film idag, lite sådär sista dagen till ära. Det blev "Water for Elephants" som faktist var helt okej! Innan filmen så åt vi frozen yogurth, jag toppade med lite färska frukter. Det var sanslöst gott! Det kommer lätt att bli en favorit när vi kommer tillbaka hit igen i höst.

Det var en bra avslutning på en lång dag. Idag har vi packat ihop alla våra saker och lastat på hästlastbilen med allt som ska med från stallet. Jag var inte inne på rummet förrän runt 3-tiden, vilket är ganska sent för oss. Allt har gått bra idag, förutom en sak. Min ena passhäst, Acadian, hade feber, hade inte ätit och hade svullna bakben. Det är inte bra alls inför den långa resan, det kan sluta väldigt illa om man transporterar en häst med feber. Nu i eftermiddag var tempen stabil och hon åt mycket bättre. Så, håll tummarna på att hon mår mirakulöst bättre imorgon bitti och slipper stanna kvar här några dagar.

Ni får ha det så jättebra allihopa, så hörs vi nog snart igen.

Innan jag lämnar Florida vill jag att ni ska få se min rumskamrat som jag nu har haft i en vecka.

Jag passade på att ta lite foton idag när de sista 3-åringarna tränade inför NJ. Så nu får ni se hur banan ser ut. Tyvärr var det motsols så varken skärpa eller färger blev speciellt bra, men ett par bilder kunde räddas (tack vare photoshop!).


Customary


Lightning Storm (Donato Hanover - Lightning Flower)

Tisdag, och ännu en lugn dag. Jag var ute i stallet runt kvart över fem. Kikade man bortåt i fjärran såg man blixtar bland molnen. Skithäftigt! Man såg dem men man hörde inget muller alls, så jag vet inte hur långt bort från oss det var. Hela dagen har gått framåt i en lugn takt, inget har varit stressande och det är inget man har direkt skyndat sig med. Det kan vara skönt, men när det är såhär i en hel vecka så blir man lite trött på det. Det hade känts bättre med en dag med mycket jobb och planering.


Stilstudie: Ida går igenom sina bandage för att se så att hon har tillräckligt många med bra kardborre. Dessa behöver vi ha när hästarna ska lastas på fredag.

Förutom de vardagliga sysslorna så har jag idag rakat benen på Acadian. Hon var mycket snällare än vad Quiche var, men när det var lite kvar så blev hon förbannad. Jag skyndade mig en aning så att jag slapp få något hårt i huvudet. Man vet aldrig med ston när de blir arga... ;) Men jag förstår dem fullt ut. För det första så får man pausa flera gånger för att apparaten blir för varm, och sen uppskattas nog inte klämman i näsan. För er som undrar så klipper vi benen för att hålla dem fräscha. Med kort päls kan vi enkelt se om det finns svamp eller annat som behöver tas om hand, så att de är så fina som möjligt inför deras kommande "racing season".


Här är det vänstra benet (från ert håll) rakat upp till knät


Innan jag var klar så klappade jag lite på Acadian

Nu sitter jag på mitt rum och har käkat lunch. Klockan är 1 här. Vad jag gör resten av dagen? Vid 4 har jag och Ida kvällsfodringen, men förutom det ska jag nog bara läsa och kika på min nya favoritserie Misfits!

Söndagar innebär vilodag, vilket ledde till att jag hann få lite tid med min kamera. Eftersom att jag inte hade fått någon bra bild på Acadian så passade jag på att ta en när jag skulle ta in henne från hagen. Här var det ett soligt uppehåll, men nästan hela arbetsdagen så ösregnade det (bokstavligen!) med jämna mellanrum. Tydligen så är det så att när det regnar här i Florida, då regnar det riktigt rejält... Den nedersta bilden föreställer Quiche som tyckte att jag borde skynda mig på.

Idag har Ida och jag äntligen fixat mobilt bredband! Så nu kan ni räkna med lite flitigare uppdatering.

Den här veckan är allmänt lugn. 2-åringarna är lediga denna veckan, vilket betyder att vi slutar ganska tidigt om dagarna. Det är en del förberedelser, som att fylla på alla medel, kolla så att vi har allt vi behöver, raka ben, öron och nacke osv. Det är ganska skönt. En vanlig dag börjar vanligtvis runt halv fem, men nu när inga ska köras, så kaaaaaan man ha en liten sovmorgon, en halvtimme eller så ;)

De tre hästarna som jag tilldelats fick ni se i förra inlägget jag skrev. Hittills trivs jag jättebra med dem och uppe i New Jersey så tillkommer det en till. Ja, på fredag lastar vi nämligen hela teamet och åker dit för en tävlingssäsong. Då blir det genast kyligare, mer likt det svenska vädret, så jag ska absolut se till att njuta och bli lite solbränd tills vi åker.

(Även om jag just nu gärna hade bytt eftersom att min AC vägrar fungera!!!)

JAG LEVER! Internet har inte varit i närheten av oss på några dagar så det är därför jag inte har uppdaterat. Igår så var vår första riktiga jobbdag med våra egna passhästar. I torsdags så fick gå lite vid sidan av för att se hur saker och ting gick till. Det uppskattas verkligen, det gjorde så att vi hade ganska bra koll på det mesta. Jag blev tilldelad tre söta tvååriga ston. Jag har inte varit speciellt aktiv med kameran ännu, den första dagen var ganska krävande och lång, om inte annat så var det kaos i huvudet emellanåt.

Det är riktigt härligt i solen, jag trodde att det skulle bli jobbigt. Ida och jag delade rum de första två dagarna men igår flyttade jag till ett eget. Det är mysigt, men där ska jag bara bo tills vi lastar hästarna och åker mot New Yersey om en vecka.

Det är bra rutiner och mycket ansvar i jobbet, och det gillar jag! Dessutom är det skitkul att man får jogga sina egna hästar. Min rygg har värkt en del nu då man inte är riktigt van att köra längre.

Tyvärr hinner jag inte skriva mer, men jag återkommer med bilder och uppdatering.


Detta är "min" och Idas del i stallet för tillfället. Här är det kvällssolen som värmer hästarna.


Detta är vackra Quiche Lorraine e: Viking Kronos u: Sole Veronique


Den här damen låg och sov, så det fick bli en smygbild. Accadian e: Chocolatier u: Accountability


Aldebaran Malibu e: Cantab Hall u: Malibu Magic

Ja, jag passar på att göra en liten uppdatering nu när vi har tid. Imorgon bitti när flyget till Fort Lauderdale går (vi var inte garanterade en plats till Miami...) har vi spenderat 15 timmar på flygplatsen här. Miamiflyget som vi skulle tagit ikväll blev försenat flera gånger, och tillslut inställt.

Jag började resan i morse, kl 09.09. Nu är klockan 5 på morgonen hos er, och det återstår alltså en natt för oss här på flygplatsen innan vi kommer att vara framme kl. 15 eran tid. Dvs, 1 1/2 dags resa! Sweeeet... jag kommer att vara härdad.

Detta är sista "tråkinlägget", jag lovar! Jag växlar mellan att packa och att sitta vid datorn. Det här är nog första gången i världshistorien som jag faktist har packat flera dagar i förväg, så det jag lägger i resväskan nu är mest småsaker. Imorgon klockan 09.09 går mitt tåg från Kalmar Central mot Kastrup där jag sedan möter upp Ida för att flyga till USA. Åh, nu börjar det bli så verkligt! Jag har börjat få fjärilar i magen, det är helt galet att dagen då jag landar i Miami snart är här... Som jag tidigare skrev - på onsdag kommer det bilder. När jag är i Florida kommer vi att vara 6 timmar efter er tid, så den skillnaden kommer att synas lite grann i inläggen.

Jag önskar er alla här hemma i Sverige ett bra år, och jag hoppas att ni kommer vilja följa mitt äventyr som hästskötare.

Ikväll ska jag & Ida boka biljetter och det verkar som att vi har hittat en helt perfekt resa på tisdag, den 19:e! Först hade vi riktat in oss på den 14:e, vilket ni nog kan förstå har lett till en del stress och panik. Med ett senare datum så känns allt en aning bättre.

På onsdag så kan jag kanske uppdatera lite med bilder och vad för hästar vi har tilldelats. Detta ska bli så spännande! Jag kan garantera er att jag ska njuta av mina sista dagar i "svensky land" (som en amerikan så fint uttryckte det).

(Trots att jag valt att uteslutande skriva om USA här i bloggen, så måste jag ändå nämna att jag igår nästan hade det lite FÖR bra. Fotografiska, "Old Picture Company" där vi köpte diverse äldre foton, afternoon tea på Vete-katten med liveband, samtal mellan himmel och jord, kyla, irish coffee på mysig irländsk pub och bio hann vi avverka. Det var fina Alicia som gjorde mig sällskap!)

BARA SÅ NI VET!

Idag blev både Idas och min visumansökan godkänd!!! Det var med väldigt mycket fjärilar i magen vi tog buss 69 mot ambassaderna i morse. Väl där tog det bara ett par timmar innan allt var klart, men vi hade tur och var bland de första på plats. Det var väldigt nära att jag fick ett nej, eller jag fick det först, innan jag förstod missförståndet och rättade till det. Jag berättade bara om min nuvarande arbetsplats, inte de tidigare. Så först trodde hon att jag bara hade ett års erfarenhet. MEN allt löste sig, och nu är jag världens lyckligaste!

Om lite mer än en vecka kommer ni alltså få läsa så mycket mer intressanta grejer här i bloggen!